Längesedan senast och hur fan hamnade jag här?
Kan lugnt konstatera att blogga inte var min grej, men vanligtvis fullföljer jag ju inga av mina idéer så det var ju inget nytt. Kanske därför bloggens namn passar så bra, ett rastlöst land åt en rastlös själ. Ja, någon säljare på DAB blev jag ju inte eftersom jag valde att inte åka dit. Jag fick ju en intervju hos Ekmans i Sundsvall istället. Och döm om min förvåning så gick den hem.
I skrivande stund har jag varit där i fem månader nu och trivs jättebra. Toppen chefer, bra kollegor och bra arbetstider. Gott om jobb har vi också i en tid då den tandtekniska branschen går mycket trögt i hela landet. I medeltal har det funnits ca 4 jobb utannonserade på AMS per söktillfälle under hela 2010. Första halvan av 2011 har inte varit bättre, men gårdagens sökning gav 11 träffar. Lättar det nu? Troligen inte, eftersom börsen och de hysteriska människor som hanterar den drar ner världen i elände.
Jag var nervös efter semestern eftersom vi hade mycket lite att göra, men nu har det lättat och det känns klart bättre. Jag har också fått lära mig göra CoCr-skelett vilket känns bra, om en arbetsgivare investerar tid och pengar i att lära en något känns det som om dom vill ha en kvar. Jag har en månad kvar av min prövoanställning och allt verkar se bra ut. Dock kan jag inte hjälpa att känna mig paranoid, den här branschen har visat sin styggsida tidigare.
Kan vara så att jag oroar mig för mycket om saker jag inte kan påverka, men jag vill vara förberedd. Det känns bättre då, även om det ger en massa onödig ångest på vägen. Mitt paranoida sinnelag stillas dock en aning av att budgeten går ihop med lättare uppoffringar även på A-kassan, så länge jag slipper sälja hästen känns det bra.
Så... Då sitter jag här i en trea i Nacksta i Sundsvall. Sundsvall av alla städer? Jag har aldrig gillat Sundsvall och ville aldrig flytta tillbaka hit, men det misserabla vikariatet på folktandvården och en jävla massa tur har fört mig hem. Och trots att min oroliga själ säger att det är dags att lämna stan och testa nya saker är jag nog i grund och botten rätt nöjd här. Hästen står i ett bra stall, jobbet är bra, förhållandet funkar fint, det är nära till släkten och lägenhet är stor och vacker även om den håller mig vaken om nätterna. Så nu sitter jag framför datorn på kvällarna och tittar på mäklarannonser i Sundsvall. Sundsvall? Hur fan hamnade jag här?
I skrivande stund har jag varit där i fem månader nu och trivs jättebra. Toppen chefer, bra kollegor och bra arbetstider. Gott om jobb har vi också i en tid då den tandtekniska branschen går mycket trögt i hela landet. I medeltal har det funnits ca 4 jobb utannonserade på AMS per söktillfälle under hela 2010. Första halvan av 2011 har inte varit bättre, men gårdagens sökning gav 11 träffar. Lättar det nu? Troligen inte, eftersom börsen och de hysteriska människor som hanterar den drar ner världen i elände.
Jag var nervös efter semestern eftersom vi hade mycket lite att göra, men nu har det lättat och det känns klart bättre. Jag har också fått lära mig göra CoCr-skelett vilket känns bra, om en arbetsgivare investerar tid och pengar i att lära en något känns det som om dom vill ha en kvar. Jag har en månad kvar av min prövoanställning och allt verkar se bra ut. Dock kan jag inte hjälpa att känna mig paranoid, den här branschen har visat sin styggsida tidigare.
Kan vara så att jag oroar mig för mycket om saker jag inte kan påverka, men jag vill vara förberedd. Det känns bättre då, även om det ger en massa onödig ångest på vägen. Mitt paranoida sinnelag stillas dock en aning av att budgeten går ihop med lättare uppoffringar även på A-kassan, så länge jag slipper sälja hästen känns det bra.
Så... Då sitter jag här i en trea i Nacksta i Sundsvall. Sundsvall av alla städer? Jag har aldrig gillat Sundsvall och ville aldrig flytta tillbaka hit, men det misserabla vikariatet på folktandvården och en jävla massa tur har fört mig hem. Och trots att min oroliga själ säger att det är dags att lämna stan och testa nya saker är jag nog i grund och botten rätt nöjd här. Hästen står i ett bra stall, jobbet är bra, förhållandet funkar fint, det är nära till släkten och lägenhet är stor och vacker även om den håller mig vaken om nätterna. Så nu sitter jag framför datorn på kvällarna och tittar på mäklarannonser i Sundsvall. Sundsvall? Hur fan hamnade jag här?
