Skrapa ihop skärvorna och börja limma..
I onsdags hade jag en riktigt trevlig kväll på banan med "mina" pojkar. Tyson var mycket lugnt, nästan lat och jag passade på att njuta av det. Vi kom ända ut till staketet och kunde prova några travsteg på volten. Han var inte alls lika stirrig ofokuserad som han brukar vara. Vi är något på spåren..
Devil jobbade på som en dröm som vanligt, mera travarbete och han trampade med fin takt och höll sig mot tyngdpunkten hela tiden. Vi fortsatte nosa på öppnan där jag stöter på problem med att jag släpar efter med kroppen så att han tränger in mot banans mitt och vi får en diagonalrörelse istället för en rak öppna. Dessutom tycker han att övningen är tung så jag övar på bytena mellan skolorna och böjd på spåret så att vi smidigt kan glida ur öppnan efter ett par steg och gå tillbaka till den tryggare böjd på spåret. Slutan ser fin ut, men jag får inte till hjälpgivningen med det höjda spöet precis som jag vill ha den. Han kommer lättare in med ytter bak om jag ger honom en touch på halsen än om jag använder spöet på yttersidan korset över ryggen. Jag fortsätter dock att hålla spöet höjt vid övningen för att få den visuella kopplingen befäst.
På fredagen tog jag upp Tyson på banan med hack/ridkapson kombon och det gick mycket bra till en början, han var spänd och på tårna men ställningen blev bättre med kapsontyglarna. Sedan kom tyvärr ett prassel i slänten och Tysons lilla spöke hoppade upp i huvudet på honom. Han rusade till och bytte riktning vid staketet, tyvärr hann jag inte med utan föll av. När jag kvicknade till igen hade han gått ned till stallet och stod där inne och åt. Han var hel och fin så jag plockade av honom sadel och träns och ställde in honom i boxen innan det bar av till sjukhuset.
Tyvärr gjorde jag ju illa mig såpass att det inte blir någon ridning på ett litet tag. Men det är nog en bra sak. Jag överväger att börja om med Tyson. Gå tillbaka helt till grunderna och bygga upp ett samspel i likhet med det man gör med en unghäst. Jag tänkte mig sätta honom i sadeln igen i vår och hoppas att det kan göra något för hans oroliga sinne och kanske föra oss lite närmare varandra.
Kommentarer
Trackback