rastlostland

En helt vanlig måndagkväll kom och gick. Idag var tredje gången jag markarbetade med de nya hästarna efter betet och nyckelbensbrottet. Tyson har i början haft lite problem med sina nerver och med honom har jag enbart koncentrerat mig på att komma runt på banan i de mönster jag tänkt mig. Formen får helt enkelt vänta. Med all den spänningen i kroppen kan han ändå inte åstadkomma några övningar av värde eftersom han kortar sin överlinje och hastar igenom övningarna. Men honom måste jag verkligen jobba på min positionering och på att hålla en mjuk hand trots att han spretar åt alla möjliga håll emellanåt. Idag var han dock mycket sansad och vi fick en hel del steg in mot tyngdpunkten på volten. Några ansatser till öppna på raka linjer mellan krumelurerna fungerade faktiskt också utan att han drog ihop sig alltför mycket. Idag kom vi ca en meter från staketet istället för två, ställning och böjning är dock fortfarande för mycket begärt eftersom han trycker mig utåt med bogen för att slippa gå nära staketet. Lite knep och knåp blir det, men framstegen märks i alla fall redan.

 

Devil är en riktig stjärna på det här med AR. Han arbetar ärligt och mjukt och lyssnar intresserat till hjälperna. Med honom har jag redan blivit tvungen att nosa på inlärningen av hjälperna för öppna och sluta samt den samlande halvhalten. Omväxling förnöjer den här hästen. Devil är ett fullblod med spenslig kropp, långa ben, hög manke, lite flackt kors och en lågt ansatt hals som sjunkit ned något mellan bogarna. Man får passa sig noga i volterna och hjälpa honom ut med bogen så att han inte får möjlighet att luta den mot föraren och på så vis falla innanför med framdelen. Är jag bara noga med detta stöd kliver han automatiskt till sin tyngdpunkt och arbetar bra igenom stegen. Han tröttar snabbt ut sig genom sin ärlighet, därför bli passen inte så långa. Man kan tydligt se på hans hals när han bär sig bättre i kroppen eftersom den hängbroliknande tendensen övergår till en mera rak och aningen välvd hals som dock fortfarande ligger lågt mellan bogarna. Att ändra det kommer givetvis ta tid, men jag har stora förhoppningar för den här snälla jätten. I dag testade vi några travsteg på volten och fann att han jobbar korrekt och ärligt även här. Med en så fin arbetspartner får man variera mycket och ge sig då det går bra för att inte nöta på arbetsglädjen hos honom och hamna i ett läge där han får träningsvärk som belöning för sitt trevliga lynne.