rastlostland

Rädsla för irrationella saker styr mitt liv i större utsträckning än jag skulle vilja. Till exempel är jag inte säker på om det var min rädsla för att misslyckas vid intervjun eller rädslan för vad som skulle hända om jag fick jobbet, eller helt enkelt rädslan för att åka kollektivt nattetid från en okänd plats som gjorde att jag tackade nej till min jobbintervju. Jag vill intala mig att det var av ekonomiska och praktiska skäl jag tackade nej och i det här fallet var det säkerligen så, men frågan finns dock inom mig.

Hur många gånger i vårt liv låter vi rädslan styra oss? Hur många gånger ska den få vinna? Vad är rimligt. Är det rimligt att missa en sak du gärna ville ha för att du var för rädd för att ringa på annonsen och när du väl tog mod till dig var den såld? Hur mycket lider man inte av detta. Eller hur många gånger har man stått utanför när andra har roligt med kommentaren, "nej, det där är inte för mig" när man egentligen bara är rädd för att göra bort sig. Man kan träna bort den här irrationella rädslan genom att utsätta sig för obehaget, men det fungerar bara om man lyckas måttligt eller bra. Annars riskerar man motsatt effekt.

Och sedan var det det där med magkänsla, hur man ibland bara vet att en sak är rätt. När jag ser bakåt på de riktigt viktiga sakerna i mitt liv har jag alltid haft oförskämd tur. Jag har för det mesta fått det jag velat ha. Är detta bara tur eller naturlig magkänsla? Kanske är det så enkelt att jag i min rädsla för misslyckanden endast jagar efter saker jag kan uppnå och således skapar en falsk bild av att alltid få det jag strävat efter. I alla fall i stort. Att rädslan i vardagen har mig i ett sådant grepp att den fattar mina beslut åt mig och skapar min så kallade magkänsla? I så fall har rädslan tjänat mig väl, precis som den naturliga instinkten antyder. De små fobierna får jag jobba vidare på och lita på att min rädsla/magkänsla ska ta mig in i nästa kapitel.