Kraftskapande Ridkonst med Ewa Kristina Pettersson, dag två.

Dag två av den underbara Ewa clinicen är nu tillända och det är med många intryck jag lämnar den. Dagens teori handlade mycket om de övningar de ridande ekipagen testade på under gårdagen och dessa övningarns nytta och riktning. Vad vi önskar ska komma ur dessa övningar. Och även om vad vi bör undvika. Betänk dock fortfarande att det inte finns något rätt eller fel utan bara gynnsamt och inte gynnsamt samt att korrigeringar bara nyttjas för att stävja ett begånget fel. Då korrigeringen kommer in är vi redan försent ute. Då bör vi istället tacka för oss och testa igen. Här gäller det samtidigt att inte racka ned på sig själv eftersom det inte leder till utveckling av vare sig vår ridning eller våra drömmar. Vi ska istället förbereda väl så att vi kan använda hjälper och följa hästen i nuet, inte korrigera det redan skedda. Hästens hjärna ska bära hästen i harmoni och samförstånd med oss, vi kan inte ta hästens kropp till vår egen.

Övningarna bygger på en serie av rörelser som är förberedande för kommande moment och hela tiden syftar till att stärka hästen utan att trötta ut eller tråka ut den. I en början krävs mycket lite och mycket lite press sätts på hästens kapacitet. Man tillåter sig yvighet i det tänkta mönstret för att söka sina gränser och belöna allt som är av önskvärd och uppbyggande natur. Desto mer avancerat ekipaget blir desto mer press kan sättas till. Övningarna anpassar sig nämligen naturligt till den ökande svårighetsgraden. När och hur mycket svårighetsgraden skall ökas måste vi dock stämma av med vår häst. Allt har orsak och verkan, eller som Ewa uttrycker det: "Man gör något, så händer något". Det är dock viktigt att tänka på att inte öva på övningarna, de skall användas som ett redskap vilket känner av ekipagets nivå i nuet. Hästen skall inte dresseras utan den och ryttaren skall skola sina sinnen till samverkan och samförstånd. Ekipagets nivå stannar nämligen inte i nuet utan utvecklas ständigt.

I öppnan blir hästen diagonalt sammanskjuten men skall klara att i balans ändå röra sig på en linje, om den faller ur balans eller forceras kommer linjen brytas upp och bakdelen sladdar iväg. Vi får då inget gynnsamt påskjut och därigenom ingen möjlighet för hästen att gripa tag mot marken med sina bakben och sedan samla sig. Trampet i ytter stigbygel får inte förflytta ryttarens kropp inåt då detta självklart leder till obalans. Lika lite får handen glida iväg över manken till färdriktningen eftersom vi ju faktiskt kräver böjning i rörelsen.  Öppnan gör sig bäst mot väggen då hästens bakdel får stöd av väggen och därför oftast kan tolerera mera belastning.

Slutan är ogynnsam att avsluta till exempel en volt tillbaka med eftersom hästen då kommer in med nosen mot spåret och bakdelen tryckt ut från det. Det blir då en väldigt lång och onödigt krånglig väg för hästen att ställa om och rycka med sig bakdelen in igen då man kommer på spåret. Slutan faller dessutom ur om den får för mycket formgivning och tvärning, det behövs mycket lite för stor effekt. Av denna anledning kan det vara ogynsamt att göra slutan från en vägg eftersom väggen tenderar att trycka ihop hästens formgivning. Hästen är ju som bekant bredare bak och många hästar går redan mot en sluta då de går på spåret. Släpp väggen med andra ord. Små slutor med liten tvärning och formgivning är de tekniskt svåraste. Oskolade hästar rids alltid i en positionssluta till en början endast för hjälpgivningen och sedermera för att stärka hästen. Då hästen genom uppbyggnad via bland annat "följ mig in, följ mig ut" känns redo att klara en högre belastning kan man be om kortare steg och mindre tvärning. När man, som i övningen ovan, rider slutan på diagonal från en volt är det viktigt att tänka på att diagonallinjens längd och infallsvinkel mot spåret är direkt beroende av den förekommande volten. Desto mer formgivning, desto tidigare kommer vi möta spåret igen och ingången genom omställningen blir allt mer vinkelrät och tvär.

Skolskritten togs också upp idag. Skolskritten är en diagonal eller i det närmsta diagonal rörelse som för ryttaren kan kännas svår att balansera på. Enligt TR (äldre) definieras fri skritt som en 4-takt med tre ben i marken i varje givet tillfälle. Samlad skritt beskrivs som en 4-takt, också den med tre ben i marken, men med avsaknad av övertramp. Hästen ska alltså korta sina steg, använda sig av sin bakdel och samla sig i skritten så att höger bakben inte träder förbi höger frambens nedslagspunkt. Om benet pendlar längre fram än så pendlar det alltså lika långt bakåt. Hästens påskjut hamnar då så långt bakom hästen att det omöjligt kan ske någon belastning. Med andra ord man kan inte samla en häst som släpar sin motor bakom sig. Det kortade steget i den samlade skritten kommer av hästens ökade vinkling av bakdenet och tyngdförflyttning bakåt. Skolskritten kommer således av sig självt när hästen klarar av att korta steget och öka energin tillräckligt för att kunna bli kvar i diagonalbalans. De korta stegen beror alltid av de långa stegen, utan påskjut ingen drivkraft.

Det har för mig varit en mycket givande helg med en intressant föreläsare som lyft saken till ett annat plan. Ewas tollerans för nybörjarmisstag och avståndstagande hållning till alltför tidig perfektionism har varit nyttig för mig. Och det är solklart att alltför höga krav kväver passionen och viljan att lära. Omöjliga mål strävar man inte efter. Men om det är tillåtet att treva vågar man hellre drömma. Det är ju klart bättre att testa gränserna än att inte prova alls. Hästen är ett magnifikt djur som har förmågan att lära oss fast vi tror att vi ska lära den.

Perfektionism uppnås över tid. Mycket logiskt eftersom den gröna hästen knappast kan göra en perfekt sluta, hur skulle den kunna? Varför ska jag då propsa på den och göra oss båda ledsna och frustrerade. Hästen kommer själv att gå vidare till nästa steg då kroppen blir redo. Det kommer av sig självt om vi hela tiden känner på gränserna, dom flyttar sig nämligen. Därför är Ewas övningar med de snabba övergångarna så praktiska. En del av dem kunde jag sedan förut, många av dem har jag sett i böcker av andra mästare. Men likafullt är det lätt att fastna i "grunderna" för nitiskt. Bara för att det står "piruett" i övningen betyder ju inte det att jag och min gröna häst ska göra det just nu. Vi gör en förberedande piruett. Och vips, en dag så sitter den där som en blixt från klar himmel.



Kommentarer
Postat av: Elisabeth

Jag är imponerad av din förmåga att sammanfatta det du är med om. Tack för dina inlägg!

2011-11-20 @ 18:55:35
URL: http://eharstrom.blogspot.com
Postat av: Kim Andersson

Oj oj då! Man tackar!

2011-11-20 @ 21:13:39
Postat av: Johanna

Håller med Elisabeth :)

2011-11-22 @ 09:34:30
URL: http://walkyria.blogg.se/
Postat av: Anonym

Kan inte du skriva lite om din hästhistoria? Hästarna du haft, vad det var för några och hur du hade dem. Samt lite bilder på dem?

Svar: Ja, kanske jag ska fixa det nu när jag börjar skriva igen efter ett stormigt halvår.
Kim Andersson

2012-03-12 @ 12:37:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0