Ner och upp igen..
Ja, nu var det ett gott tag sedan jag skrev något här igen. Blir lätt så när jag får sådana här nycker, jag börjar med de bästa intentioner att hålla mig till ett uppsatt mål och så tröttnar jag på vägen. Då behövs det kickar i vardagen som får en att vakna upp ur det gråa vardagslunket, andas lite lättare och ta in ljuset i ögonen igen. Det är först när något positivt händer som man vaknar till och kommer ihåg att göra saker man tycker om. Man återupptäcker livskvaliteten igen. För det är väl ganska logiskt att vi blir avtrubbade i den här världen. Skit på radion, elände på tvn, misär på nyheterna och vardagarna följer samma inrutade mönster. Vi går upp samma tid, går till samma jobb, gör samma saker, går hem och gör samma saker. Eller? För det allra mesta är det nog så, vi lever mellan helgerna och mellan löningarna. Inga pengar betyder ju att man inte kan göra något kul, då måste man tillbaka till samma gamla jobb, göra samma saker för samma lön som tar slut vid ungefär samma tid varje månad. Är det konstigt att man bara håller ner huvudet och tröskar på som en trogen oxe i en plogfåra?
Därför måste man unna sig saker i vardagen och njuta av saker som fungerar som dom ska. Stanna upp och njut av de tillfällen då det går lätt eller känns bra. Cykelturen till och från jobbet kan bli en paus att uppskatta, ren frisk luft och inga onödiga stimuli. Höj stereon i bilen med favoritmusiken och njut av tiden du spenderar i den. Ta ett bad istället för duschen, det tar inte många minuter extra. Ta en paus från tv-tittande eller datorn och titta på när hundarna får spel i soffan istället för att skälla på dom. Dom har ju bara roligt. Resonera och grubbla på saker som du anser orättvisa eller onödiga, om du håller på länge nog kommer du se den andra sidan av saken. Låter det som hippietrams och löjlig hjälp till självhjälp mumbo-jumbo allá expressen. Det är troligast för att det är precis så jävla mögligt det är. Det är nästan omöjligt att debattera och filosofera om att se livet från den ljusa sidan och att hitta guldkornen i vardagen utan att låta som ett avsnitt av Leila bakar med inslag av Carola. Glädje är en livsstil och vi ska vara bäst på allt utan att gnälla och helst baka bullar i ett shabby-chic kök med en turkos tygradio som spelar p4 i bakgrunden. Men den lilla tygradion kostar 1200kr och då måste vi tillbaka till jobbet i ruta ett igen.
Vad jag vill säga är helt enkelt att livet är rätt meningslöst och otroligt monotont. Och vad som är ett lyft i vardagen för mig kanske inte är det för någon annan. Självklart ska man vara glad för det lilla i livet och givetvis ska vi vara lyhörda för när dom bra sakerna sker. Vi ska stanna upp och ta tillvara dom, känna luften i lungorna, rymden lätta lite och hur ljuset liksom blir trevligare för ögonen. Men vi ska passa oss noga för att falla till föga för lyckliga-livsstils-propagandan, den ger bara prestationsångest och falsk tillfredställelse. Om vi ska följa lyckoschablonen blir även de små guldkornen styrda av sammhällets normer och glittret mattas av och försvinner. Man kan inte tvinga fram de bra stunderna lika lite som man kan tvinga fram inspiration. Det är helt i sin ordning att vara ledsen och känna sig inträngd av samhällsstrukturen, den är inte direkt uppbyggd för att göra våra själar lyckliga. Troligast beror det på att vi strävar efter fel saker. Eller att vi helt enkelt är så upptagna av vardagslunket att vi inte uppmärksammar de små andninghålen som gör just oss glada.
Jag kan kanske låta bitter och cynisk, men det finns två sidor av allt. Idag har tydligen något hänt i min vardag som gjorde mig uppåt och inspirerad tillräckligt att spotta ur mig denna föga livsbejakande klagolåt. Den måhända inte vara av särskilt relevant natur, men jag känner mig bättre nu när den är gjord. En positiv sak måste nämligen inte vara rosa och fluffig och full av glitter.
Därför måste man unna sig saker i vardagen och njuta av saker som fungerar som dom ska. Stanna upp och njut av de tillfällen då det går lätt eller känns bra. Cykelturen till och från jobbet kan bli en paus att uppskatta, ren frisk luft och inga onödiga stimuli. Höj stereon i bilen med favoritmusiken och njut av tiden du spenderar i den. Ta ett bad istället för duschen, det tar inte många minuter extra. Ta en paus från tv-tittande eller datorn och titta på när hundarna får spel i soffan istället för att skälla på dom. Dom har ju bara roligt. Resonera och grubbla på saker som du anser orättvisa eller onödiga, om du håller på länge nog kommer du se den andra sidan av saken. Låter det som hippietrams och löjlig hjälp till självhjälp mumbo-jumbo allá expressen. Det är troligast för att det är precis så jävla mögligt det är. Det är nästan omöjligt att debattera och filosofera om att se livet från den ljusa sidan och att hitta guldkornen i vardagen utan att låta som ett avsnitt av Leila bakar med inslag av Carola. Glädje är en livsstil och vi ska vara bäst på allt utan att gnälla och helst baka bullar i ett shabby-chic kök med en turkos tygradio som spelar p4 i bakgrunden. Men den lilla tygradion kostar 1200kr och då måste vi tillbaka till jobbet i ruta ett igen.
Vad jag vill säga är helt enkelt att livet är rätt meningslöst och otroligt monotont. Och vad som är ett lyft i vardagen för mig kanske inte är det för någon annan. Självklart ska man vara glad för det lilla i livet och givetvis ska vi vara lyhörda för när dom bra sakerna sker. Vi ska stanna upp och ta tillvara dom, känna luften i lungorna, rymden lätta lite och hur ljuset liksom blir trevligare för ögonen. Men vi ska passa oss noga för att falla till föga för lyckliga-livsstils-propagandan, den ger bara prestationsångest och falsk tillfredställelse. Om vi ska följa lyckoschablonen blir även de små guldkornen styrda av sammhällets normer och glittret mattas av och försvinner. Man kan inte tvinga fram de bra stunderna lika lite som man kan tvinga fram inspiration. Det är helt i sin ordning att vara ledsen och känna sig inträngd av samhällsstrukturen, den är inte direkt uppbyggd för att göra våra själar lyckliga. Troligast beror det på att vi strävar efter fel saker. Eller att vi helt enkelt är så upptagna av vardagslunket att vi inte uppmärksammar de små andninghålen som gör just oss glada.
Jag kan kanske låta bitter och cynisk, men det finns två sidor av allt. Idag har tydligen något hänt i min vardag som gjorde mig uppåt och inspirerad tillräckligt att spotta ur mig denna föga livsbejakande klagolåt. Den måhända inte vara av särskilt relevant natur, men jag känner mig bättre nu när den är gjord. En positiv sak måste nämligen inte vara rosa och fluffig och full av glitter.
Kommentarer
Trackback
