Väntar på avbytarbänken.
Ja, vad ska man säga. Den förbannade axeln läker inte som den ska. Något känns som det ligger "löst" och klickar illavarslande då jag rör på mig. Det har gått 15 dagar nu och armen går fortfarande inte att föra framåt eller över huvudet. Svullnaden vill heller inte ge med sig och beröring är fortfarande direkt plågsamt. På tisdag ska jag få komma till sjukgymnasten och hoppas på att vi kan reda ut vad som är fel så att man kan börja göra något åt det.
Det är mycket frustrerande eftersom jag inte kan vara med mina hästar och klarar inte ens av att mocka. Jag saknar dom mycket. Dessutom kan jag inte simma eller dansa. Stötarna från dans eller löpning gör alldeles för ont. Cykla till jobbet går inte heller eftersom man oundvikligen kör i gupp ibland. Så just nu promenerar jag med handväskan som mitella eftersom armen inte går att pendla.
Så, jag sitter på arslet framför datorn och gör inget vettigt, känner mig rastlös och ilsken och sover dåligt. På det stora hela påminner det mycket om nyckelbensbrotten i sommras även om detta faktiskt i stort är mycket mer hanterbart. Kan ju säga som så att detta inte hjäper mig att nå målvikten av 75kg i sommar i någon vidare mån. Man får väl glädja sig åt att andra saker i livet verkar rulla åt rätt håll just nu och att det kan komma att bli en riktigt fin vinter/vår framöver! Känner peppen att få komma ur det här dödläget nu och komma igång med roligare saker!
Kommentarer
Trackback
