rastlostland

Ja, då var vi här igen.. Jag har inte skrivit ett ord i den förbannade bloggen på? 7 månader eller så? Jag har väl inte haft så mycket att säga antar jag.

 

Massor har hänt under den här tiden förstås och vissa förfrågningar har kommit från vänliga själar som förirrat sig hit. Jag ska givetvis belöna dom som varit vänliga nog att hitta hit genom att svara på era frågor! Det är det minsta jag kan göra som tack för ert intresse. Var sak har sin tid och plats dock och allt babbel ska ju hamna i rätt kategori. Med anledning av det kommer det rasa in en bunt korta inlägg idag.

 

Vad har då hänt allmänt? Tja, massor händer ju under så många månader och jag vet inte vart jag ska börja. Vi har ju flyttat in i bostadsrätten på nedre Haga och jag trivs jättebra, sömnen fungerar och hundarna skäller på grannarna. Precis som det ska vara. Vi har påbörjat renoveringen av lägenheten, men just nu sparar vi upp kapital för att kunna fortsätta. Våren gick rasande fort med alla hästaffärer och resor som kom därav.

 

Sommaren var underbar bortsett från ett nyckelbensbrott och en väninnas separation. Jag önskar båda lycka i sina nya liv var för sig och stödjer ert beslut. Jag och CH har växlat mellan att bo i stugan i Stöde och i lägenheten under sommaren och som vanligt har det känts tungt att flytta in igen till hösten. Min själ och mitt hjärta vill helt enkelt bo på en liten gård med hästarna hemma. Så jag porrsurfar fortfarande mäklarannonser på kvällarna och drömmer mig bort. Så sent som igår stod jag i regnet på en slagen lägda nedanför hulistugan klockan sju och tittade på mina hundar när dom sprang lösa. Det var livskvalité i det ögonblicket, trots regnvåta gamla skor och suset från timmervägen. Samma känsla infinner sig inte riktigt på en inglasad balkong på riddargatan, hur gärna jag än vill det. Men, med det sagt har jag börjat förlika mig med tanken att vi blir kvar här en tid. Så till den grad att jag funderat på om vi ska köpa både kyl och frys i separata skåp till köket?

 

Senast jag gjorde ett försök med den här bloggen slutade många inlägg i ilsken diskussion med mig själv. För er som tyckt om det kan jag glädja er med att det kommer fortsätta så. Målet för den här bloggen är inte längre skrytsam självrapportering om hur duktig och driftig jag vill vara utan precis det den blivit av sig själv. En ventil för en frustrerad medelmåtta som vägrar att nöja sig. Våga vägra! Våga vara nöjd för att du vill vara det och inte för att du måste nöja dig! Det är skillnad..