rastlostland

Har idag varit på kraftskapande ridkonst clinic i baggböle för Eva Kristina Pettersson, arrangerat av ARV - Akademisk Ridkonst Västernorrland. En Mycket inspirerande dag med många intryck och nya frågor. Dagens teori var verkligen givande, i synnerhet eftersom Eva har en lite annan infallsvinkel på ridkonsten som gör att den känns luftigare och friare i tanken. Hon har ett sätt att föreläsa som leder till eftertanke med ett positivt bakgrundsbrus av drömmar. Hon lägger nämligen mycket vikt vid att vi måste tilllåta oss att drömma fritt, väl över dagens kapacitet för att kunna hitta vår väg och inte lägga begränsningar på oss själva. Men, hon är också tydlig med att påpeka att det är okej och naturligt att det för den mindre skolade ryttaren ofta blir mindre bra eller rent av yviga resultat under vägen. Man måste våga testa och känna för att kunna lära sig att bli noggrann. En övning kan inte bli fullkomlig och det är inte lönt att peta i detaljerna till perfektion om det dödar lusten att utföra den. Man kan alltid backa och lägga in fler detaljer och bli petigare allteftersom ekipaget utvecklas.

Vi har också gått igenom hästens naturliga balans och hur den störs i olika situationer av ryttaren. Till exempel varför hästens inner bakben faller ut från tyngdpunkten då vi sänker vår inner axel eftersom det förskjuter rörelsen. Hur en inbalans i frambenens rörelsemönster tvingar bakbenen ur sin bana. Eftersom hästen naturligt svarar så bra på våra vikter kan vi dra nytta av detta för att lära in följsamhet och samling samt förstå och känna hur hästens påskjut gynnar dess formgivning. Till exempel i övningen "följ mig in, följ mig ut" där man drar nytta av hästens lyhördhet och flyttar den inåt eller utåt på volten bara genom tonus i den stigbygel man vill färdas åt samtigt som man med handen "stänger" hästens väg åt motsatt riktning. I denna övning erhåller man dessutom helt gratis ett steg sluta och ett öppna mellan vandringarna in och ut på volten.

Många av Evas övningar går nämligen ut på att sätta en "press" på hästen och få en samling, ett kortare steg med tyngden bakåt och på bakknänan med vinklade bakben i mycket korta intervaller. Hon arbetar också med att ständigt byta riktningar och hålla rörelsen i flödande form framåt. Man använder sig av linjer som underlättar för hästen att snarast omedvetet hamna i skolorna och övningarna vi önskar oss för att den ska kunna lära sig mentalt att utföra dem. Man bygger upp hästen på ett trevligt sätt i lämplig takt. När hästen blir starkare kan man pressa mera och får antagligen också mera som svar.

Bakom detta ligger hela tiden ett målmedvetet strävande efter att hästen ska förstå rörelserna. Hästen måste nämligen mentalt kunna spela på vår planhalva för att vi ska kunna nå harmoni i rörelserna. Vi måste flytta hästens hjärna i övningarna, att flytta hästen leder bara till motstånd. Därför måste hästen få möjlighet att förstå övningarna med oss och vi måste vara trevliga i vårt handhavande av hästen. Vi måste betvinga vår gripreflex då hästen vill höja sin form för att inte tvinga ned den i ett läge där den kanske skulle behöva upp för att klara uppgiften.

Eva vill helst inte prata om "rätt och fel" utan snarare om "funkar idag, funkar inte idag". Med detta inte sagt att vi kan överge vår genomgående dröm och önskan om målet och slarva runt, ridning är fortfarande hårt arbete för ryttaren. Vi måste dock tillåta oss att testa och känna, prova våra begränsningar och belöna väl utfört arbete. Om vi aldrig drömmer, aldrig testar, aldrig trevar misslyckas vi troligen inte. Men vi kommer heller inte utvecklas. Vi blir liggande, som en häst helt utan sitt naturliga påskjut, utan liv.

"Att se hästar i frihet gör något med dig nästa gång du ser dem, i fångenskap"