Zigenarguld.
I kväll har jag sannerligen känt mig rik, i ljuset från skymningssolen glänser det om zigenarguldet. Anrikt och ädelt för den ovärdiges händer. Fyra vackra valacker har dansat fram över sanden i kväll i all sin glans.
Dinant som en växande kraft som med jämna mellanrum brisserar ur handen. Stolt och ädel med aningens uppkäftighet, mjuk och lättförd då han vill det. Lika snabbt slår han tillbaka och kastar sig ur hand om pressen bli för stor och jag får be om ursäkt för min ohövlighet.
Så Pirre, ett varmblod med stress i kroppen. Mjuk och lyhörd för minsta lilla vilket samtidigt gör honom oerhört lätt att stressa. Tålamod och lugn måste ges honom i överflöd för att han ska klara att komma i traven när man rider honom. Stressen ger utan pardon snabbt ryttaren straff i form av passgång. Här får man göra sig så tyst och stilla som en ensam fågelunge i sadel för att han ska klara av att bjuda på sin begåvning.
Arvia, tryggheten själv. Lugn och stabil och aningen lat. Upprörd blir han dock i alla fall om man behandlar honom för hårt. För det allra mesta gör han det han blir ombedd med en otrolig höviskhet för att vara en treåring. Han har visat sig ha en stor vilja att vara till lags och förstår fort sin uppgift om han matas med beröm. Om man berömmer och uppför sig ger han mycket styrka i sina steg och svarar villigt på halvhalten. En mjuk kille som står stadigt på jorden.
Sist och minst har vi lille tvåårige Hiro. En högväxt yngling med glimten i ögat. Pigg och småfräck som han är kan han ofta lätta upp stämningen med diverse luftakrobatik. Man behöver dock inte bråka nämnvärt på honom för att han ska stå där med ett pojkaktigt flin och be om ursäkt. Med mycket lek och beröm gör han som han blir tillsagd och förstår redan sin lång och låg samt att halvhalten betyder flytta på tyngdpunkten. En klok kille med mycket energi som ofta överträffar treåringarna i villighet och man får akta sig noga för att inte kräva saker av honom som han inte ännu ska bemästra.
Zigenarnas guld varken klirrar eller glimmar. Det glänser i solen och frustar om natten.
Dinant som en växande kraft som med jämna mellanrum brisserar ur handen. Stolt och ädel med aningens uppkäftighet, mjuk och lättförd då han vill det. Lika snabbt slår han tillbaka och kastar sig ur hand om pressen bli för stor och jag får be om ursäkt för min ohövlighet.
Så Pirre, ett varmblod med stress i kroppen. Mjuk och lyhörd för minsta lilla vilket samtidigt gör honom oerhört lätt att stressa. Tålamod och lugn måste ges honom i överflöd för att han ska klara att komma i traven när man rider honom. Stressen ger utan pardon snabbt ryttaren straff i form av passgång. Här får man göra sig så tyst och stilla som en ensam fågelunge i sadel för att han ska klara av att bjuda på sin begåvning.
Arvia, tryggheten själv. Lugn och stabil och aningen lat. Upprörd blir han dock i alla fall om man behandlar honom för hårt. För det allra mesta gör han det han blir ombedd med en otrolig höviskhet för att vara en treåring. Han har visat sig ha en stor vilja att vara till lags och förstår fort sin uppgift om han matas med beröm. Om man berömmer och uppför sig ger han mycket styrka i sina steg och svarar villigt på halvhalten. En mjuk kille som står stadigt på jorden.
Sist och minst har vi lille tvåårige Hiro. En högväxt yngling med glimten i ögat. Pigg och småfräck som han är kan han ofta lätta upp stämningen med diverse luftakrobatik. Man behöver dock inte bråka nämnvärt på honom för att han ska stå där med ett pojkaktigt flin och be om ursäkt. Med mycket lek och beröm gör han som han blir tillsagd och förstår redan sin lång och låg samt att halvhalten betyder flytta på tyngdpunkten. En klok kille med mycket energi som ofta överträffar treåringarna i villighet och man får akta sig noga för att inte kräva saker av honom som han inte ännu ska bemästra.
Zigenarnas guld varken klirrar eller glimmar. Det glänser i solen och frustar om natten.
Kommentarer
Trackback
