rastlostland

Ja, just nu finns det mycket saker som ser bra ut i min framtid. Många saker som jag verkligen vill ska falla på plats. Men, det känns långt borta. Inte på något vis ouppnåligt, inte alls faktiskt! Snarare känns det långt borta rent tidsmässigt. Som om transportsträckan är lång. Den som väntar på något gott heter det ju och jag måste erkänna för mig själv att jag nog är rätt nöjd i väntandet. Jag tycker mig se att saker och ting ska gå i lås om det bara ges tid. Annars brukar jag jobba riktigt hårt för att saker ska hända och gärna allt på en gång så jag inte riktigt får någon tillfredsställelse ut av mina ansatser. Men nu känns det som att tiden är inne för att sitta lull. Vänta längst bak i bussen och låta världen jobba lite på egen hand. Jag har egentligen inget annat val eftersom jag har lika mycket saker att vänta ut som att se fram emot...